I en debatt jag såg för något år sedan yttrade en man från Afrika att han egentligen inte hade haft några problem med nazister occh öppet rasistiska "element" som skinnhuvuden och andra, istället är det vanliga svenskar som är personalchefer som ratat hans jobbansökan.
Det är alltså inte nazister eller rasister som orsakar "utanförskap"...
Jag tyckte det var välformulerat.
Nu syns det tragiska tecken på sanningshalten i hans uttalande i artikeln om Vellinge i Skåne. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab
Suck...
onsdag 11 november 2009
tisdag 10 november 2009
Same shit...
Jaha, jag var på anställningsintervju på arbetsförmedlingen i veckan som gick.
Fick inbjudan idag till att vara med i nästa steg i rekryteringen, men jag valde att avstå. Efter intervjun insåg jag att det inte skulle bli så stor skillnad mot idag förutom att det roliga att träffa eleverna skulle försvinna. De har också 400 arbetsuppgifter, telefoner som ringer i ett, allt är akut att lösa, för lite tid för enskilda samtal och det är stora grupper mest hela tiden, underbemannat, svårdefinierat vad som är arbetsuppgifterna osv. Största skillnaden vore väl att jag fick gå ner i lön - låter som ett strålande byte :-) Fortsätter med att vara lärare ett tag till...
Egentligen vill jag inte byta jobb.
Jag vill trivas med mitt jobb och känna mig tillfreds med det jag gör och de resultat vi når, ja eller det man åstadkommer tillsammans med eleverna. Jag vill gå till jobbet och känna att det är givande, kreativt och utmanande samtidigt som jag känner att jag hinner med det jag ska och där utöver har tid för en massa intressanta projekt eller teman. Tyvärr är det inte så det känns just nu, som jag skrev tidigare så verkar alla gå på knäna mer eller mindre, men snart börjar utvecklingssamtalen då blir det ju indre tid över att oroa sig ;-)
Snart är det ju jul också...:-)
Ha det!
Fick inbjudan idag till att vara med i nästa steg i rekryteringen, men jag valde att avstå. Efter intervjun insåg jag att det inte skulle bli så stor skillnad mot idag förutom att det roliga att träffa eleverna skulle försvinna. De har också 400 arbetsuppgifter, telefoner som ringer i ett, allt är akut att lösa, för lite tid för enskilda samtal och det är stora grupper mest hela tiden, underbemannat, svårdefinierat vad som är arbetsuppgifterna osv. Största skillnaden vore väl att jag fick gå ner i lön - låter som ett strålande byte :-) Fortsätter med att vara lärare ett tag till...
Egentligen vill jag inte byta jobb.
Jag vill trivas med mitt jobb och känna mig tillfreds med det jag gör och de resultat vi når, ja eller det man åstadkommer tillsammans med eleverna. Jag vill gå till jobbet och känna att det är givande, kreativt och utmanande samtidigt som jag känner att jag hinner med det jag ska och där utöver har tid för en massa intressanta projekt eller teman. Tyvärr är det inte så det känns just nu, som jag skrev tidigare så verkar alla gå på knäna mer eller mindre, men snart börjar utvecklingssamtalen då blir det ju indre tid över att oroa sig ;-)
Snart är det ju jul också...:-)
Ha det!
torsdag 5 november 2009
TACK
Läste en bra artikel i lokaltidningen i morse. Kan bara säga TACK, det är precis så det känns.
Det är precis det som Hans Hjälte skriver om som får en att vilja byta arbetsplats.
Det arbete som man älskar, den uppgift man tycker om och som man anser så viktig hinner man inte med...
Läs gärna:
http://folket.se/asikter/ledare/1.530878
JANNE
Det är precis det som Hans Hjälte skriver om som får en att vilja byta arbetsplats.
Det arbete som man älskar, den uppgift man tycker om och som man anser så viktig hinner man inte med...
Läs gärna:
http://folket.se/asikter/ledare/1.530878
JANNE
måndag 2 november 2009
Suck... Människans lika värde, eller nåt!
Jag fortsätter lite i religionens tecken...
Läste en intressant artikel i fredagens etc. Det handlar om teleevangelism.
Jag plockade ett citat som skulle kunna vara uttalat av ganska många amerikaner (tror jag), ja kanske inte Naomi Klein, Noam Chomsky, Michael Moore mfl.
”Feminism är en socialistisk, familjefientlig, politisk rörelse som uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, döda sina barn, praktisera häxkonster, förstöra kapitalismen och bli lesbianer.” Pat Robertson, Christian Broadcasting Network (CBN)
http://www.etc.se/24131/guds-egen-kanal/
Kan man tänka sig, är det så sanningen ser ut? Är man helt konstiga i väster, eller?
Kanske... Man kan ju bara titta på dagens diskussion om att Obama är kommunist bara för att han vill ge alla rätten till vård. Ack, ja det är ett långt stickspår som jag inte orkar fullfölja... Det kan man i och för sig också läsa om i etc...
http://www.etc.se/24103/usa-hoeger-troett-pa-obama/
Slutligen, artikeln som visar på behovet av feminism och hejd på vansinnet...
Ytlighet och vansinne når nya höjder...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6047643.ab
Man häpnar.
Ha det! /Janne
Läste en intressant artikel i fredagens etc. Det handlar om teleevangelism.
Jag plockade ett citat som skulle kunna vara uttalat av ganska många amerikaner (tror jag), ja kanske inte Naomi Klein, Noam Chomsky, Michael Moore mfl.
”Feminism är en socialistisk, familjefientlig, politisk rörelse som uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, döda sina barn, praktisera häxkonster, förstöra kapitalismen och bli lesbianer.” Pat Robertson, Christian Broadcasting Network (CBN)
http://www.etc.se/24131/guds-egen-kanal/
Kan man tänka sig, är det så sanningen ser ut? Är man helt konstiga i väster, eller?
Kanske... Man kan ju bara titta på dagens diskussion om att Obama är kommunist bara för att han vill ge alla rätten till vård. Ack, ja det är ett långt stickspår som jag inte orkar fullfölja... Det kan man i och för sig också läsa om i etc...
http://www.etc.se/24103/usa-hoeger-troett-pa-obama/
Slutligen, artikeln som visar på behovet av feminism och hejd på vansinnet...
Ytlighet och vansinne når nya höjder...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6047643.ab
Man häpnar.
Ha det! /Janne
Jobbe?
Ja, ibland undrar jag vad jag ska bli när jag blir stor...
Känner du igen det?
Jag ställer mig frågan om det t ex är så att lärare är det som jag passar bäst för eller om det finns andra möjligheter. Speciellt under perioder då det går tungt så kliver dessa funderingar fram ur mörkret. Hösten kan väl sägas ha varit ganska tung på jobbet, vi saknar en del av glädjen - tyvärr. Undrar var den tog vägen? Alla verkar mer stressade och mer pressade än på länge, mindre tid till gemensamma saker som planering och enkla saker som fika och lite snack. Ibland är det som om vi orienterar med trasig kompass eller fel karta, lite som ett skepp utan roder. Vi irrar i blindo, så känns det iaf. Känslan är stark och den har en förmåga att tränga bort andra mer lättsama och positiva känslor.
Varifrån kommer den känslan? Hittar man svaret och lösningen på det så kommer man nog en bit på väg mot en förändring.
I höst har jag arbetat 11 år på skolan (den 1/11) och kanske är det dags för förändring, men till vad? Tänk om man kunde få ta ett sabbatsår och testa lite olika saker utan att gå i konkurs fullständigt. Kanske turistbusschaufför :-) eller parkvakt... Riksdagsman kanske vore nåt...
Har i och för sig sökt jobb som arbetsförmedlare, men vet inte om det är något jag vill byta (ner?) till. Sökte faktiskt ett jobb inom Svenska Kyrkan också, men det kanske blir svårt för en hedning som jag ;-). Men det handlade om att vara enhetschef för utbildning inom kyrkan och det lät intressant och utmanande samtidigt som det verkar klart rimligt som jobb betraktat. Men det är ju inte ens säkert att de läser igenom hela min ansökan eftersom jag är lite okyrklig...
Men religion är ju mycket intressant område att röra sig i.
Vi var för övrigt i Husby Rekarne kyrka igår för att lyssna på och vara på en musikandakt, men det var så sorgesamt att dottern nästan fick tårar i ögonen av sångerna. Det kändes gammalt och grått, mest ångest. Vi valde väl fel högtid till att introducera Gud och grejerna för henne... Men inte ska väl religion vara som en tung sten på ens axlar? Vi gick efter en kvart...
/Janne
Känner du igen det?
Jag ställer mig frågan om det t ex är så att lärare är det som jag passar bäst för eller om det finns andra möjligheter. Speciellt under perioder då det går tungt så kliver dessa funderingar fram ur mörkret. Hösten kan väl sägas ha varit ganska tung på jobbet, vi saknar en del av glädjen - tyvärr. Undrar var den tog vägen? Alla verkar mer stressade och mer pressade än på länge, mindre tid till gemensamma saker som planering och enkla saker som fika och lite snack. Ibland är det som om vi orienterar med trasig kompass eller fel karta, lite som ett skepp utan roder. Vi irrar i blindo, så känns det iaf. Känslan är stark och den har en förmåga att tränga bort andra mer lättsama och positiva känslor.
Varifrån kommer den känslan? Hittar man svaret och lösningen på det så kommer man nog en bit på väg mot en förändring.
I höst har jag arbetat 11 år på skolan (den 1/11) och kanske är det dags för förändring, men till vad? Tänk om man kunde få ta ett sabbatsår och testa lite olika saker utan att gå i konkurs fullständigt. Kanske turistbusschaufför :-) eller parkvakt... Riksdagsman kanske vore nåt...
Har i och för sig sökt jobb som arbetsförmedlare, men vet inte om det är något jag vill byta (ner?) till. Sökte faktiskt ett jobb inom Svenska Kyrkan också, men det kanske blir svårt för en hedning som jag ;-). Men det handlade om att vara enhetschef för utbildning inom kyrkan och det lät intressant och utmanande samtidigt som det verkar klart rimligt som jobb betraktat. Men det är ju inte ens säkert att de läser igenom hela min ansökan eftersom jag är lite okyrklig...
Men religion är ju mycket intressant område att röra sig i.
Vi var för övrigt i Husby Rekarne kyrka igår för att lyssna på och vara på en musikandakt, men det var så sorgesamt att dottern nästan fick tårar i ögonen av sångerna. Det kändes gammalt och grått, mest ångest. Vi valde väl fel högtid till att introducera Gud och grejerna för henne... Men inte ska väl religion vara som en tung sten på ens axlar? Vi gick efter en kvart...
/Janne
söndag 1 november 2009
Religion och hårdrock
En sak som jag reflekterat över tidigare är kopplingen mellan tro, religion, Gud och hårdrocken. På konserten igår tänkte jag på hur religiöst påverkade både bandet och publiken var.
På "jumbotronen" i bakgrunden visade man ju i de ganska snygga bildspelen lite kitchiga bilder av vapen och andra "pojkleksaker" som snabba bilar och sånt, men även kyrkfönster, änglar, madonnor, keruber, buddhafigurer, kors (eller mönster med kors i) och eld eller explosioner (armageddon).
Flera av dem som gick och visade upp sina tatueringar hade kors eller liknande i dem och samtidigt fanns det i texter och titlar ord som t ex blasfemy och andra religiöst påverkade fraser.
En annan kul detalj; Trummisen Danne McKenzie satt som i predikstolen upphöjd över alla andra med en bild av sig själv på bastrumman. Bilden såg ut som klippt ur Jesusu Christ Superstar, den lite sargade mannen med långt hår och en genomträngande blick... Jesusfrillan äger ;-)
De är lite kyrkliga med andra ord de där rockerserna.. :-)
Men det är ju bara att lyssna på Iron Maiden, Ozzy, Black Sabbath (bara namnet) och deras texter så ser man det religiösa perspektivet. Det är kul eftersom eleverna i skolan hävdar att religionen inte spelar någon roll i deras liv och de har ibland svårt att förstå religionens koppling till vardag och samhälle. Kanske dags för lite Black Sabbath, Mustasch och Iron Maiden i klassrummet...
Och om man tittar i bibeln så kan man se kopplingarna tydligt:
"[...] Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon." (Upp 13:1-2)
Som gjort för en hårdrockstext -Uppenbarelseboken är rena näringslösningen för hårdrocken...
Läs mer:
http://www.bibel.se/bibeln/Upp.pdf
På "jumbotronen" i bakgrunden visade man ju i de ganska snygga bildspelen lite kitchiga bilder av vapen och andra "pojkleksaker" som snabba bilar och sånt, men även kyrkfönster, änglar, madonnor, keruber, buddhafigurer, kors (eller mönster med kors i) och eld eller explosioner (armageddon).
Flera av dem som gick och visade upp sina tatueringar hade kors eller liknande i dem och samtidigt fanns det i texter och titlar ord som t ex blasfemy och andra religiöst påverkade fraser.
En annan kul detalj; Trummisen Danne McKenzie satt som i predikstolen upphöjd över alla andra med en bild av sig själv på bastrumman. Bilden såg ut som klippt ur Jesusu Christ Superstar, den lite sargade mannen med långt hår och en genomträngande blick... Jesusfrillan äger ;-)
De är lite kyrkliga med andra ord de där rockerserna.. :-)
Men det är ju bara att lyssna på Iron Maiden, Ozzy, Black Sabbath (bara namnet) och deras texter så ser man det religiösa perspektivet. Det är kul eftersom eleverna i skolan hävdar att religionen inte spelar någon roll i deras liv och de har ibland svårt att förstå religionens koppling till vardag och samhälle. Kanske dags för lite Black Sabbath, Mustasch och Iron Maiden i klassrummet...
Och om man tittar i bibeln så kan man se kopplingarna tydligt:
"[...] Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon." (Upp 13:1-2)
Som gjort för en hårdrockstext -Uppenbarelseboken är rena näringslösningen för hårdrocken...
Läs mer:
http://www.bibel.se/bibeln/Upp.pdf
Hårda pojkar...?
I går var jag på konsert i Örebro med det svenska bandet Mustasch. Det var en ganska kul, lite ovanlig upplevelse. Aldrig har väl svart t-shirt och jeans varit så rätt :-) men jag avvek från mängden i min totala avsaknad av tatueringar och piercing... Ganska cool känsla när man känner jeansen dallra i takt med bastrumman. Tur man hade proppar i öronen (vilket en hel del av publiken hade).
Kanske lite grabbigt om man ska vara ärlig och mellansnacket som mest handlade om bakfylla och supa med ett och annat "knu**a" inkrystat. Men allt möttes av jubel ändå, lite pubertalt kan tyckas. Men det var ganska hög medelålder faktiskt. Många övervintrade rockers som krupit ut ur garderoben och klämt ner lilla rumpan i ett par tighta jeans och letat fram den svarta lagom slitna t-shirten med rock-logos på. Ett par bärs innan och ytterligare några i baren. Yngre rockers med tatueringar som Dregen och nitar. Fast stämningen var hög och folk hade kul.
Hur var det då?
Jo, ett djävla drag och ett underbart tempo. Trummisen satt som på en piedestal i mitten och bakom honom en stor videoskärm med bildspel som kompade musiken rätt bra. Sångaren har massor av energi och lite glimten i ögat. Han kan verkligen sjunga (eller vråla) bra. Eftersom jag knappt lyssnat på dem innan så var det en positiv överaskning, det var skitbra måste jag medge. Trummisen var en av de stora behållningarna av det hela, han fick verkligen publiken att uppleva takten... i hela kroppen. Ska nog lyssna lite på deras CD i fortsättningen...
Kanske lite grabbigt om man ska vara ärlig och mellansnacket som mest handlade om bakfylla och supa med ett och annat "knu**a" inkrystat. Men allt möttes av jubel ändå, lite pubertalt kan tyckas. Men det var ganska hög medelålder faktiskt. Många övervintrade rockers som krupit ut ur garderoben och klämt ner lilla rumpan i ett par tighta jeans och letat fram den svarta lagom slitna t-shirten med rock-logos på. Ett par bärs innan och ytterligare några i baren. Yngre rockers med tatueringar som Dregen och nitar. Fast stämningen var hög och folk hade kul.
Hur var det då?
Jo, ett djävla drag och ett underbart tempo. Trummisen satt som på en piedestal i mitten och bakom honom en stor videoskärm med bildspel som kompade musiken rätt bra. Sångaren har massor av energi och lite glimten i ögat. Han kan verkligen sjunga (eller vråla) bra. Eftersom jag knappt lyssnat på dem innan så var det en positiv överaskning, det var skitbra måste jag medge. Trummisen var en av de stora behållningarna av det hela, han fick verkligen publiken att uppleva takten... i hela kroppen. Ska nog lyssna lite på deras CD i fortsättningen...
onsdag 28 oktober 2009
Första lediga dagen på lovet
Koma - det är känslan.
Varit hemma med dottern idag, myst och slappat.
Tid att vila upp sig, det var välkommet... /Janne
Varit hemma med dottern idag, myst och slappat.
Tid att vila upp sig, det var välkommet... /Janne
onsdag 21 oktober 2009
Hösten är här
Dyster rubrik?
Nja, men...
...känner hösten som en varm filt över kroppen
trött, seg och ibland är känslan lite uppgiven
som en sömngångare i korridoren glider vålnaden fram
längtar efter den kommunalgrå soffan i lärarummet,
ännu en kopp av det sura kaffet och en lugn minut
innan det bär av igen till nästa lektion
;-)
***
Men i mörkret finns ett par vackra höstlöv som skimrar i gult. I morgon ska vi på ett mycket givande studiebesök med niorna som arbetar med på liv och död. Det är dags för ett besök i begravningskapellet och träffa "vår" präst.
Det blir tal om livet, både detta och det efteråt... men vi talar om traditioner kring begravningar och hur det faktiskt går till. Hur många kan t ex skilja på begravning och jordfästning?
Inte ens vi vuxna är säkra med dessa begrepp tror jag.
I fredags såg eleverna Dead man walking med Sean Pen och Susan Sarandon. Det har gett upphov till underbara diskussioner om livets värde, dödsstraff och människovärde.
Det blir intressant att läsa deras loggböcker sedan.
Fast egentligen är processen mest värd...
Efter lovet blir det drama för hela slanten.
Vi ger eleverna olika meninger eller uttryck som de sedan får arbeta fritt med.
Lyssnade t ex på Kent då jag diskade nyss -Vy från ett luftslott och textraden
"Där charterplan möts
De viskar:
hålen i himlen ska bli våran död"...
...ger mig "Himlen ska blir våran död", den kan bli en bra utgångspunkt för en dramatisering...kanske?
Andra saker vi använt är t ex
"Allt du skulle vilja veta om livet men inte vågat fråga om"
"Allt du skulle vilja veta om döden men inte vågat fråga om"
"Minnet av en människa"
"Hej och välkommen till världen!"
"Himmel och helvete"
Det gäller att fundera ut fler lagom fyndiga, kanske "Paradise hotell" funkar...?
Winnerbäck kan väl få bidra?
Ja, hittar man kanske underlag i Winnerbäcks text "Alla vägar har sitt pris"...? :-)
"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himmelen
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!"
http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-alla-vagar-har-sitt-pris-8cjztnv
Ha det!/Janne
Nja, men...
...känner hösten som en varm filt över kroppen
trött, seg och ibland är känslan lite uppgiven
som en sömngångare i korridoren glider vålnaden fram
längtar efter den kommunalgrå soffan i lärarummet,
ännu en kopp av det sura kaffet och en lugn minut
innan det bär av igen till nästa lektion
;-)
***
Men i mörkret finns ett par vackra höstlöv som skimrar i gult. I morgon ska vi på ett mycket givande studiebesök med niorna som arbetar med på liv och död. Det är dags för ett besök i begravningskapellet och träffa "vår" präst.
Det blir tal om livet, både detta och det efteråt... men vi talar om traditioner kring begravningar och hur det faktiskt går till. Hur många kan t ex skilja på begravning och jordfästning?
Inte ens vi vuxna är säkra med dessa begrepp tror jag.
I fredags såg eleverna Dead man walking med Sean Pen och Susan Sarandon. Det har gett upphov till underbara diskussioner om livets värde, dödsstraff och människovärde.
Det blir intressant att läsa deras loggböcker sedan.
Fast egentligen är processen mest värd...
Efter lovet blir det drama för hela slanten.
Vi ger eleverna olika meninger eller uttryck som de sedan får arbeta fritt med.
Lyssnade t ex på Kent då jag diskade nyss -Vy från ett luftslott och textraden
"Där charterplan möts
De viskar:
hålen i himlen ska bli våran död"...
...ger mig "Himlen ska blir våran död", den kan bli en bra utgångspunkt för en dramatisering...kanske?
Andra saker vi använt är t ex
"Allt du skulle vilja veta om livet men inte vågat fråga om"
"Allt du skulle vilja veta om döden men inte vågat fråga om"
"Minnet av en människa"
"Hej och välkommen till världen!"
"Himmel och helvete"
Det gäller att fundera ut fler lagom fyndiga, kanske "Paradise hotell" funkar...?
Winnerbäck kan väl få bidra?
Ja, hittar man kanske underlag i Winnerbäcks text "Alla vägar har sitt pris"...? :-)
"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himmelen
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!"
http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-alla-vagar-har-sitt-pris-8cjztnv
Ha det!/Janne
tisdag 20 oktober 2009
ämneskonferens
Vi hade ämneskonferens nyss.
En sak vi pratade om var ämnets status på skolan/i arbetslagen.
Vad kan man avläsa av t ex resursfördelning/gruppindelning, vilka salar som tilldelats (stora grupper i små klassrum?)...?
Uppfattas ämnet "viktigt" om det ges olika möjligheter att t ex hjälpa de svaga eller utmana de starka, om vissa alltid har 30-grupper, medan man automatiskt på schemat har halvklasser/gruppdelning i svenska, engelska, NO och matte "bara för att det är så" osv?
Som jag påpekat tidigare...likvärdiga förhållanden och möjligheter oavsett ämne/lärare, likväl som en resursfördelning efter behov är nåt vi behöver jobba för!
Det spelar allt för stor roll, tror jag, vilken status ämnet och lärarna har i det specifika arbetslaget - ja, vilka är det som styr och lägger ribban...? Det vore kul om man kunde forska på det. Alltså, hur speglar schemaläggning och andra strukturer skillnader i status och maktförhållanden på en skola...och skiljer det sig om t ex en manlig lärare/rektor lägger schemat än om en kvinnlig gör det?
/Ha det, Janne
En sak vi pratade om var ämnets status på skolan/i arbetslagen.
Vad kan man avläsa av t ex resursfördelning/gruppindelning, vilka salar som tilldelats (stora grupper i små klassrum?)...?
Uppfattas ämnet "viktigt" om det ges olika möjligheter att t ex hjälpa de svaga eller utmana de starka, om vissa alltid har 30-grupper, medan man automatiskt på schemat har halvklasser/gruppdelning i svenska, engelska, NO och matte "bara för att det är så" osv?
Som jag påpekat tidigare...likvärdiga förhållanden och möjligheter oavsett ämne/lärare, likväl som en resursfördelning efter behov är nåt vi behöver jobba för!
Det spelar allt för stor roll, tror jag, vilken status ämnet och lärarna har i det specifika arbetslaget - ja, vilka är det som styr och lägger ribban...? Det vore kul om man kunde forska på det. Alltså, hur speglar schemaläggning och andra strukturer skillnader i status och maktförhållanden på en skola...och skiljer det sig om t ex en manlig lärare/rektor lägger schemat än om en kvinnlig gör det?
/Ha det, Janne
torsdag 15 oktober 2009
ett ord i tiden?
Öpedagogen skriver om en rektor som tror på sina elever:
http://opedagogen.blogspot.com/2009/10/en-rektor-som-tror-pa-sina-elever.html
Då kan jag presentera en som jag inte skulle vilja ha med att göra.
Jag läste i Folket om vad rektorn på British Junior, en friskola i Eskilstuna, har för åsikt om feminism och jämställdhet. Enligt honom är män som försöker vara jämställda och ta hand om barn och familj riktiga gnällkäringar (eller vad han nu menar).
Men jämställdhet är väl inget att fundera på - det är självklart att man ska försöka dela på ansvar för hem, familj och jobb. Det är självklart att arbete ska värderas lika oavsett viket kön som utför det. Men det verkar inte rektor "Pucko" tycka... Utgångspunkten är en ganska intressant artikel på Newsmill.se. (se nedan)
Läs artikeln på Folkets web:
http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.509031
Eller hela inlägget på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/10/nya-tider-nya-man
/Janne
http://opedagogen.blogspot.com/2009/10/en-rektor-som-tror-pa-sina-elever.html
Då kan jag presentera en som jag inte skulle vilja ha med att göra.
Jag läste i Folket om vad rektorn på British Junior, en friskola i Eskilstuna, har för åsikt om feminism och jämställdhet. Enligt honom är män som försöker vara jämställda och ta hand om barn och familj riktiga gnällkäringar (eller vad han nu menar).
Men jämställdhet är väl inget att fundera på - det är självklart att man ska försöka dela på ansvar för hem, familj och jobb. Det är självklart att arbete ska värderas lika oavsett viket kön som utför det. Men det verkar inte rektor "Pucko" tycka... Utgångspunkten är en ganska intressant artikel på Newsmill.se. (se nedan)
Läs artikeln på Folkets web:
http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.509031
Eller hela inlägget på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/10/nya-tider-nya-man
/Janne
Det finns hopp...fredspristagare?
Kan bara bocka och ta av mig hatten för mod och envishet:
Läs artikeln:
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article5961037.ab
JANNE
Läs artikeln:
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article5961037.ab
JANNE
onsdag 14 oktober 2009
onsdagstankar
Inte jobba idag, jag VAB:ar. Det slår mig varje gång att det är verkligen ett bra system att man kan vara hemma med sjuka barn utan att förlora allt för stora pengar på det. Det gör det liksom värt att betala skatt... Tack för det!
Älskade hatade jobb
Många tankar kretsar kring jobbet just nu. Vi har det rejält rörigt på min arbetsplats just nu, alltså rörigt på flera plan på något sätt. Det är då man står i hissen, ser sig i spegeln och ser trötthetsrynkorna runt ögonen breda ut sig.
Sliten? Ja, gissa..!
Är det värt det? Jag vet faktiskt inte...
Är det kanske dags att förändra något nu? Jag har arbetat på samma skola i snart 11 år nu (gjorde min första dag 1/11-98).
Älskade jobb:
Det är fortfarande en underbar utmaning att skapa kluriga uppgifter, gruppövningar eller sätta igång samtal och disussioner i klassrummet. Det ger mig massor att följa elevers utveckling, att se deras kapacitet (som de själva inte alltid ser) eller att läsa deras analyser av det vi arbetar med. Det är roligt att föreläsa och undervisa eleverna.
Hatade jobb:
Kort om tid, många med stooooora hjälpbehov, stora klasser, trångt nästan jämt, elever som beter sig illa, kränkande och som inte förstår varför de är i skolan. Ont om tid att arbeta tillsammans med mina kollegor inför temaarbeten och projekt osv.
Det är frustrerande att se hur de elever som inte sköter sig eller klarar av klassrumssituationerna tar ifrån de andra eleverna deras tid och möjlighet till studiero, samtidigt som de stjäl lärarens tid, energi och engagemang.
Det är svårt att sköta det administrativa arbetet eftersom man nästan aldrig kan få lite lugn och ro omkring sig. I den röran ska man skriva kreativa och levande IUP, vara pedagogiskt utvecklande, ämnesintegrera och individanpassa, arbeta med mål och betyg så att eleverna (och föräldrarna) förstår osv.
Att försöka bedriva kreativ, effektiv och utvecklande undervisning med elever som inte kan samtala eller samarbeta med andra, inte läsa eller sitta still är nog ett av de svåraste jobben man kan ge sig på...
Men samtidigt så är det ju en del av utmaningen som man kan se som positiv. Om det bara fanns lite vettigare stöd för de svaga och asociala eleverna skulle det kanske gå bättre...
Ändå blir det lite: "Should I stay och should I go?"
Älskade hatade jobb
Många tankar kretsar kring jobbet just nu. Vi har det rejält rörigt på min arbetsplats just nu, alltså rörigt på flera plan på något sätt. Det är då man står i hissen, ser sig i spegeln och ser trötthetsrynkorna runt ögonen breda ut sig.
Sliten? Ja, gissa..!
Är det värt det? Jag vet faktiskt inte...
Är det kanske dags att förändra något nu? Jag har arbetat på samma skola i snart 11 år nu (gjorde min första dag 1/11-98).
Älskade jobb:
Det är fortfarande en underbar utmaning att skapa kluriga uppgifter, gruppövningar eller sätta igång samtal och disussioner i klassrummet. Det ger mig massor att följa elevers utveckling, att se deras kapacitet (som de själva inte alltid ser) eller att läsa deras analyser av det vi arbetar med. Det är roligt att föreläsa och undervisa eleverna.
Hatade jobb:
Kort om tid, många med stooooora hjälpbehov, stora klasser, trångt nästan jämt, elever som beter sig illa, kränkande och som inte förstår varför de är i skolan. Ont om tid att arbeta tillsammans med mina kollegor inför temaarbeten och projekt osv.
Det är frustrerande att se hur de elever som inte sköter sig eller klarar av klassrumssituationerna tar ifrån de andra eleverna deras tid och möjlighet till studiero, samtidigt som de stjäl lärarens tid, energi och engagemang.
Det är svårt att sköta det administrativa arbetet eftersom man nästan aldrig kan få lite lugn och ro omkring sig. I den röran ska man skriva kreativa och levande IUP, vara pedagogiskt utvecklande, ämnesintegrera och individanpassa, arbeta med mål och betyg så att eleverna (och föräldrarna) förstår osv.
Att försöka bedriva kreativ, effektiv och utvecklande undervisning med elever som inte kan samtala eller samarbeta med andra, inte läsa eller sitta still är nog ett av de svåraste jobben man kan ge sig på...
Men samtidigt så är det ju en del av utmaningen som man kan se som positiv. Om det bara fanns lite vettigare stöd för de svaga och asociala eleverna skulle det kanske gå bättre...
Ändå blir det lite: "Should I stay och should I go?"
söndag 11 oktober 2009
Läsvärt
Jag är ett fan av Jan Guillous krönikor.
Många gånger sätter han ord på saker som man själv funderar på.
Läs söndagens krönika om roffarkapitalismen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5939690.ab
Det var skönt med helg, ovanligt skönt faktiskt efter en hektisk vecka.
Lördagens skogspromenad resulterade dessutom i 4-5 liter trattisar (som ligger på tork för tillfället). I morgon börjar det om igen då... Bara kavla upp ärmarna och spotta i nävarna.
Ha det!/J
Många gånger sätter han ord på saker som man själv funderar på.
Läs söndagens krönika om roffarkapitalismen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5939690.ab
Det var skönt med helg, ovanligt skönt faktiskt efter en hektisk vecka.
Lördagens skogspromenad resulterade dessutom i 4-5 liter trattisar (som ligger på tork för tillfället). I morgon börjar det om igen då... Bara kavla upp ärmarna och spotta i nävarna.
Ha det!/J
fredag 9 oktober 2009
Verkligheten?
Tänk vad långt det är mellan min verklighet och det som hörs i skoldebatten, eller hur man samtalar om strävansmål och individuella utvecklingsplaner. Levande IUP...
Är det verkligen meningen att man som lärare på högstadiet ska acceptera eller tvingas hantera elever inte klarar av att samtala med mig som vuxen utan att göra grimaser, vara otrevliga eller fara omkring på stolen "som en spastiker"? Hur kan det komma sig att elever inte förstår (?) att man behöver penna och böcker, att man springer in och ut ur klassrummet ogenerat, att man sitter och skriker eller sjunger rakt ut under lektionerna? osv.
Man kan ha en hel timmes lektion, ibland flera gånger i veckan, där vissa elever inte säger ett enda vettigt ord eller genomför en enda meningsfull prestation - utan hellre stör sin omgivning och i den världen sitter en annan grupp elever och försöker arbeta. Suck!
När man då tänker att: "Dessa barn ska man skriva IUP om, medan de själva inte ens vet hur man ska bete sig bland folk - hur ska de förstå en IUP? " blir ens uppdrag svårt, milt sagt...
Skriva underlag för IUP
Där finns det lite "högtravande" formuleringar som utgår ifrån strävansmålen att skriva om, medan jag skulle vilja skriva mer om "enkla saker" som t ex:
- Hur arbetar eleven med de uppgifter som han/hon får?
- Hur presterar eleven på det vi arbetar med?
- Slutför eleven sina uppgifter?
Förstår människor att det är inte alls så pass utveckade sinnen vi försöker arbeta med, utan att det i allt för stor grad handlar om rena "djurparken" fast med tonåringar...? Och på ena sidan stängslet står vi och försöker få dem att sitta ner, kunna klockan, lyssna, uttrycka någon enstaka egen tanke, visa sin omgivning respekt, ta med sig penna, läsa upp till tre ord i samma mening, skriva mer än tre rader i sina arbeten osv. Det handlar inte bara om sjuorna, även vanligt bland åttorna och vissa undantag även nior.
Ibland häpnar man över nivån...
Jag arbetar ju på högstadiet, men ibland undrar jag verkligen vad det är för fel...
Och...Varför kan man inte läsa och skriva när man börjar sjuan?
onsdag 7 oktober 2009
Onsdagstankar
Jaha, en onsdag i oktober med ett par veckor kvar till lovet (tre dagar ledigt inte en vecka...).
Kaos på jobbet på flera sätt.
Tur att jag har en så kul nia. De arbetar med På liv och död nu.
Diskussionerna går heta... De till och med tar med sig dem på rasterna.
Just nu har det varit snack om filmen I, Robot. Kan en maskin vara mänsklig? osv.
De samtalar och skriver loggbok. Det är en fröjd att bevittna deras känslosamma diskussioner. De inser sakta men säkert att etik och existensiella frågor inte är så lätt alla gånger och att man kan vara överens om att man inte är överens, att man måste inte nå konsensus hela tiden. Det är ju en bra erfarenhet.
Fråga: är det en bra idé att man delar ut kondomer till alla när åttorna har studiebesök på ungdomsmottagningen? En del kanske inte alls är "där" varken i tanke eller handling...
Jag blir lite kluven. Min åtta kom därifrån med en hel kasse med kondomer som de överlämnade till mig, vilket kändes lite komiskt faktiskt. -"Här har du..." -"Jaha, vad tycker ni att jag ska göra med dem?" :-)
Kaos på jobbet på flera sätt.
Tur att jag har en så kul nia. De arbetar med På liv och död nu.
Diskussionerna går heta... De till och med tar med sig dem på rasterna.
Just nu har det varit snack om filmen I, Robot. Kan en maskin vara mänsklig? osv.
De samtalar och skriver loggbok. Det är en fröjd att bevittna deras känslosamma diskussioner. De inser sakta men säkert att etik och existensiella frågor inte är så lätt alla gånger och att man kan vara överens om att man inte är överens, att man måste inte nå konsensus hela tiden. Det är ju en bra erfarenhet.
Fråga: är det en bra idé att man delar ut kondomer till alla när åttorna har studiebesök på ungdomsmottagningen? En del kanske inte alls är "där" varken i tanke eller handling...
Jag blir lite kluven. Min åtta kom därifrån med en hel kasse med kondomer som de överlämnade till mig, vilket kändes lite komiskt faktiskt. -"Här har du..." -"Jaha, vad tycker ni att jag ska göra med dem?" :-)
söndag 4 oktober 2009
Recension
Fick biljetter till Killing-gängets föreställning på Dramaten. Med glädje och goda förhoppningar tog vi oss till huvudstaden. Men det var INTE som man hoppats. Fast att få åka bort och bo på hotell och gå på Dramaten gör man ju inte direkt ofta.
Alltså, det var inte alls speciellt kul, tänkvärt eller fyndigt. Snarare trist och egotrippat. Jag läste någon kommentar om det som beskrev det ganska bra:
"Varför skriver ingen att den är tråååååååkig? Fem minuter genialitet, två timmar och fem minuter pretto?" http://www.nummer.se/Templates/Review.aspx?id=8334#comment
En föreställning där ingen förstår något.
"Först står alla med förväntan i en lååång kö, sen åker de en berg och dal-bana utan berg och utan dal, bara en tråkig raksträcka i sakta mak, sen är det slut. Som en kärlekstunnel utan kärlek, bara en grå betongtunnel" (för att ta några av de rimligt roliga replikerna i teatern). Det handlade om att man skulle skapa ett "dödens nöjesfält" där alla tråkas ihjäl och det var precis det som var grejen; vi skulle tråkas ihjäl...eller?
Kan besvikelsen man kände ha varit själva skämtet?
Liksom; Jaha, trodde ni det skulle vara kul?
Nej, men det lovade vi ju aldrig!
Jag väntade på att det skulle ta sig, liksom sätta fart, men det blev aldrig av.
Skulle de komma ut och avslöja sitt skämt: Sorry, det var inte på allvar, trodde ni det?
Visst, de klädde av sin egen personliga längtan efter att få bekräftelse, sina egna demoner och tillkortakommanden, eller gruppens process och drivkrafter, men det kändes inte att det var gjort med värme, originalitet eller som sagt genialitet.
/Janne
Alltså, det var inte alls speciellt kul, tänkvärt eller fyndigt. Snarare trist och egotrippat. Jag läste någon kommentar om det som beskrev det ganska bra:
"Varför skriver ingen att den är tråååååååkig? Fem minuter genialitet, två timmar och fem minuter pretto?" http://www.nummer.se/Templates/Review.aspx?id=8334#comment
En föreställning där ingen förstår något.
"Först står alla med förväntan i en lååång kö, sen åker de en berg och dal-bana utan berg och utan dal, bara en tråkig raksträcka i sakta mak, sen är det slut. Som en kärlekstunnel utan kärlek, bara en grå betongtunnel" (för att ta några av de rimligt roliga replikerna i teatern). Det handlade om att man skulle skapa ett "dödens nöjesfält" där alla tråkas ihjäl och det var precis det som var grejen; vi skulle tråkas ihjäl...eller?
Kan besvikelsen man kände ha varit själva skämtet?
Liksom; Jaha, trodde ni det skulle vara kul?
Nej, men det lovade vi ju aldrig!
Jag väntade på att det skulle ta sig, liksom sätta fart, men det blev aldrig av.
Skulle de komma ut och avslöja sitt skämt: Sorry, det var inte på allvar, trodde ni det?
Visst, de klädde av sin egen personliga längtan efter att få bekräftelse, sina egna demoner och tillkortakommanden, eller gruppens process och drivkrafter, men det kändes inte att det var gjort med värme, originalitet eller som sagt genialitet.
/Janne
utmaning
Stressen äter kreativiteten...
Varför kan inte Eskilstunas politiker (eller riksdagsdito) praktisera i skolan, den verksamhet som de styr över men inte förstår?
Man börjar tröttna på att inte kunna erbjuda kreativ, konstruktiv och individanpassad undervisning utan att samtidigt bränna ut sig själv. Ingen skulle acceptera att en trafikskola hade lektioner i buss med 30 elever per tillfälle med målet att ALLA ska lära sig köra bussen säkert i trafiken, men så känns det som om man i skolan tvingas att arbeta många gånger! 34 elever i samma sal, det är verkligheten ibland. Vem tror att det blir bra? Fast det är ju klart, om trafikskolan misslyckas blir det olyckor i trafiken, våra "misslyckande" syns inte på samma sätt... Anta utmaningen politiker! Kom och jobba en vecka! Men det törs ni väl inte...
Jag skickade en version av denna till lokalpressen... Den kanske dyker upp där.
Fortsättningsvis:
Fler nationella prov, fler betygssteg och hårdare ordningsregler löser inte problemen, det är faktisk något mer komplicerat än så... För att dra en parallell: För att köra buss säker måste man sitta bakom ratten med vettig handledning, man behöver testa sin förmåga under uppsikt... Som lärare hinner man inte se alla, hinner inte handleda, möta eller vägleda alla efter individens olika förutsättningar. Man ger snart upp. Även om det finns guldkorn, som jag berättat om i tidigare inlägg. Men problemet är att det tar ganska mycket energi att locka fram alla dessa extra finesser och kvalitéer hos eleverna. Planering, förberedelser och lite mer planering till. Helst tillsammans med de andra som man ska arbeta med, men den tiden är sällsynt. Det är så mycket man ska hinna med...
Flera lärare i min närhet talar om att söka nya jobb, kanske rent av utanför skolvärlden. Kompetenta lärare som inte tycker att det är värt det längre. Synd att dränera skolan på kompetens, tycker jag.
Arbetsförmedlingen söker folk, jag funderar på att söka. Vad annars?
Tips mottages med glädje! :-)
Kontaktannons:
Här finns: kreativ, välutbildad, målfokuserad, verbal, påhittig och självständig man med goda språkunskaper, körkort och bil samt med vana att handleda, utveckla och samverka med människor enskilt eller i grupp, både praktiskt och teoretiskt under knappa tids- och budgetramar.
Söker: Någon med idéer och visioner, god ekonomi och som kan skapa utmanande arbetsuppgifter där man möter och arbetar med människor i olika sammanhang eller situationer. Let's get together and create good music;-)
Varför kan inte Eskilstunas politiker (eller riksdagsdito) praktisera i skolan, den verksamhet som de styr över men inte förstår?
Man börjar tröttna på att inte kunna erbjuda kreativ, konstruktiv och individanpassad undervisning utan att samtidigt bränna ut sig själv. Ingen skulle acceptera att en trafikskola hade lektioner i buss med 30 elever per tillfälle med målet att ALLA ska lära sig köra bussen säkert i trafiken, men så känns det som om man i skolan tvingas att arbeta många gånger! 34 elever i samma sal, det är verkligheten ibland. Vem tror att det blir bra? Fast det är ju klart, om trafikskolan misslyckas blir det olyckor i trafiken, våra "misslyckande" syns inte på samma sätt... Anta utmaningen politiker! Kom och jobba en vecka! Men det törs ni väl inte...
Jag skickade en version av denna till lokalpressen... Den kanske dyker upp där.
Fortsättningsvis:
Fler nationella prov, fler betygssteg och hårdare ordningsregler löser inte problemen, det är faktisk något mer komplicerat än så... För att dra en parallell: För att köra buss säker måste man sitta bakom ratten med vettig handledning, man behöver testa sin förmåga under uppsikt... Som lärare hinner man inte se alla, hinner inte handleda, möta eller vägleda alla efter individens olika förutsättningar. Man ger snart upp. Även om det finns guldkorn, som jag berättat om i tidigare inlägg. Men problemet är att det tar ganska mycket energi att locka fram alla dessa extra finesser och kvalitéer hos eleverna. Planering, förberedelser och lite mer planering till. Helst tillsammans med de andra som man ska arbeta med, men den tiden är sällsynt. Det är så mycket man ska hinna med...
Flera lärare i min närhet talar om att söka nya jobb, kanske rent av utanför skolvärlden. Kompetenta lärare som inte tycker att det är värt det längre. Synd att dränera skolan på kompetens, tycker jag.
Arbetsförmedlingen söker folk, jag funderar på att söka. Vad annars?
Tips mottages med glädje! :-)
Kontaktannons:
Här finns: kreativ, välutbildad, målfokuserad, verbal, påhittig och självständig man med goda språkunskaper, körkort och bil samt med vana att handleda, utveckla och samverka med människor enskilt eller i grupp, både praktiskt och teoretiskt under knappa tids- och budgetramar.
Söker: Någon med idéer och visioner, god ekonomi och som kan skapa utmanande arbetsuppgifter där man möter och arbetar med människor i olika sammanhang eller situationer. Let's get together and create good music;-)
tisdag 29 september 2009
Höga toppar och djupa bottnar...
Intressanta steg mellan olika känslor i detta jobb.
I en av mina klasser har det varit tungt i veckan. Känns nästan som om man valt fel yrke... Är det verkligen så tråkigt det man har att komma med? Stod faktiskt i måndags lutad mot tavlan och seriöst ifrågasatte mitt yrkesval (15 år för sent...). Fast ska tilläggas, det är som vanligt inte en hel klass som är jobbig, utan det handlar om ett fåtal elever som sänker hela gruppen.
I min nia har det däremot varit rena fröjden (himmelriket med tanke på ämnet:-).
Vi började en gruppövning i går som jag hittat i Aktivitetsbok Liv från N&K. Den handlar om att eleverna ska rangordna olika saker utifrån frågan: Vad är värst? Det är t ex saker som Att rycka vingarna av en fjäril, att slakta en gris, att döda en annan människa i krig, att avrätta en mördare, att göra medicinska försök på en apa osv.
Det har varit brinnande diskussioner om allt från likheten mellan fjärilens och apans lidande, för eller emot dödstraff, bödelns ansvar till att slakta djur för att äta. Jag har suttit och lyssnat, njutit och bara älskat min klass. Deras samtal har sedan fortsatt i korridoren och även inne på svenskalektionen. I morgon har de tredje lektionen och de vill fortsätta ytterligare. Övningen går ut på att man till slut ska formulera någon form av regler/budord utifrån den rangordning och de samtal som varit. Det ser jag fram emot...
Finns fler anledningar att älska den klassen just nu... Jag rättar deras läsloggar om Abrahamitiska religionerna, brevet till Gud samt skrivuppgiften med argument på temat Gud finns/gud finns inte! hittills övervägande VG i betyg. Egna tankar, frågor, kritiskt tänkande, engagemang, känsla, kopplingar till vardagen osv. Jättekul att läsa. Intresserade elever och roliga uppgifter ger resultat.
I en av mina klasser har det varit tungt i veckan. Känns nästan som om man valt fel yrke... Är det verkligen så tråkigt det man har att komma med? Stod faktiskt i måndags lutad mot tavlan och seriöst ifrågasatte mitt yrkesval (15 år för sent...). Fast ska tilläggas, det är som vanligt inte en hel klass som är jobbig, utan det handlar om ett fåtal elever som sänker hela gruppen.
I min nia har det däremot varit rena fröjden (himmelriket med tanke på ämnet:-).
Vi började en gruppövning i går som jag hittat i Aktivitetsbok Liv från N&K. Den handlar om att eleverna ska rangordna olika saker utifrån frågan: Vad är värst? Det är t ex saker som Att rycka vingarna av en fjäril, att slakta en gris, att döda en annan människa i krig, att avrätta en mördare, att göra medicinska försök på en apa osv.
Det har varit brinnande diskussioner om allt från likheten mellan fjärilens och apans lidande, för eller emot dödstraff, bödelns ansvar till att slakta djur för att äta. Jag har suttit och lyssnat, njutit och bara älskat min klass. Deras samtal har sedan fortsatt i korridoren och även inne på svenskalektionen. I morgon har de tredje lektionen och de vill fortsätta ytterligare. Övningen går ut på att man till slut ska formulera någon form av regler/budord utifrån den rangordning och de samtal som varit. Det ser jag fram emot...
Finns fler anledningar att älska den klassen just nu... Jag rättar deras läsloggar om Abrahamitiska religionerna, brevet till Gud samt skrivuppgiften med argument på temat Gud finns/gud finns inte! hittills övervägande VG i betyg. Egna tankar, frågor, kritiskt tänkande, engagemang, känsla, kopplingar till vardagen osv. Jättekul att läsa. Intresserade elever och roliga uppgifter ger resultat.
tisdag 22 september 2009
HUR DUM FÅR MAN BLI?
I Trelleborg visar politikerna upp en viss (underdrift...) brist på insikt om lärande, pedagogik och arbete/metoder i skolan...
"Lärarna i Trelleborg kan få högre lön – om eleverna gör bra ifrån sig på de nationella proven. Blir resultaten sämre minskar lönen. Så lyder i korthet det förslag som lagts fram av den borgerliga majoriteten i kommunen. Den omdiskuterade lönemodellen ska nu utredas vidare av gymnasieförvaltningen.
– Vi eliminerar alla problematiska faktorer. Detta är vattentätt, säger gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till SvD.se"
Källa: SvD 22/9
Läs hela artikeln: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3501103.svd
Alltså, skolan kommer att sikta in sig på att nå de mål som bedöms i nationella proven, inte de strävansmål som bygger på insikt och förståelse, NEJ bara mätabara PROVKUNSKAPER räknas.
Processer, gruppövningar, insiktsfulla temaarbeten, reflektion i vardagen, fängslande och lärorika dramatiseringar, brev och kortskrivningar, redovisningar eller lärarens kompetens i handledning, bemötande, uppbackning eller det vardagliga arbetet spelar visst inte så stor roll.
Det är ju PROVET som räknas!!!
Synd för dem som har svaga klasser eller många med dyslexi...
Jag har tidigare tagit upp de elever som inte klarar av att skriva prov. Vissa på grund av läs- och skrivsvårigheter, andra som får "frossa" och "hjärnsläpp" i provsituationer, men som kan redovisa allt från godkänt till MVG muntligt i samtal eller andra typer av uppgifter.
Så med "Trelleborgs-modellen" ska läraren, som hittar och lockar fram dessa kunskaper på andra sätt, inte få samma löneökning som den som lyckas pricka in kunskapsmålen i klassen som sedan kommer på provet. Helt sjukt!
Practical joke...Eleverna misslyckas med flit på provet och ger därmed läraren lönesänkning...;-)
Som sagt, vart tog strävansmålen vägen? De är ju viktiga. Fast om man slutar med det kan man ju istället koncentrera sig på enklare kunskaper som man lätt kan mäta. Elever som kan mycket men förstår lite... Jeopardy gör bejublad come back i svenska skolan...
Andra röster om dessa dumheter...
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/17/lararlonesystem-jo-anmals/
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/10/elevernas-betyg-styr-lararens-lon/
http://hannahakanson.blogspot.com/2009/09/lon-efter-resultat-inte-losningen-pa.html
Ha det!/Janne
"Lärarna i Trelleborg kan få högre lön – om eleverna gör bra ifrån sig på de nationella proven. Blir resultaten sämre minskar lönen. Så lyder i korthet det förslag som lagts fram av den borgerliga majoriteten i kommunen. Den omdiskuterade lönemodellen ska nu utredas vidare av gymnasieförvaltningen.
– Vi eliminerar alla problematiska faktorer. Detta är vattentätt, säger gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till SvD.se"
Källa: SvD 22/9
Läs hela artikeln: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3501103.svd
Alltså, skolan kommer att sikta in sig på att nå de mål som bedöms i nationella proven, inte de strävansmål som bygger på insikt och förståelse, NEJ bara mätabara PROVKUNSKAPER räknas.
Processer, gruppövningar, insiktsfulla temaarbeten, reflektion i vardagen, fängslande och lärorika dramatiseringar, brev och kortskrivningar, redovisningar eller lärarens kompetens i handledning, bemötande, uppbackning eller det vardagliga arbetet spelar visst inte så stor roll.
Det är ju PROVET som räknas!!!
Synd för dem som har svaga klasser eller många med dyslexi...
Jag har tidigare tagit upp de elever som inte klarar av att skriva prov. Vissa på grund av läs- och skrivsvårigheter, andra som får "frossa" och "hjärnsläpp" i provsituationer, men som kan redovisa allt från godkänt till MVG muntligt i samtal eller andra typer av uppgifter.
Så med "Trelleborgs-modellen" ska läraren, som hittar och lockar fram dessa kunskaper på andra sätt, inte få samma löneökning som den som lyckas pricka in kunskapsmålen i klassen som sedan kommer på provet. Helt sjukt!
Practical joke...Eleverna misslyckas med flit på provet och ger därmed läraren lönesänkning...;-)
Som sagt, vart tog strävansmålen vägen? De är ju viktiga. Fast om man slutar med det kan man ju istället koncentrera sig på enklare kunskaper som man lätt kan mäta. Elever som kan mycket men förstår lite... Jeopardy gör bejublad come back i svenska skolan...
Andra röster om dessa dumheter...
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/17/lararlonesystem-jo-anmals/
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/10/elevernas-betyg-styr-lararens-lon/
http://hannahakanson.blogspot.com/2009/09/lon-efter-resultat-inte-losningen-pa.html
Ha det!/Janne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
